Verb

Verb (på engelska verbs) är en ordklass och består av ord som brukar beskrivas med att något görs. Man säger att verb uttrycker en handling. I meningen: ”He is walking on the street” är walking verbet.

Det behöver inte vara något rent fysiskt och konkret som utgör handlingen utan också sådant som pågår i vår hjärna (tankar, känslor). Exempelvis ”He was thinking about the past” där thinking är verbet.

Och även sådant som vi upplevar med sinnena (lukta, känna). Exempelvis ”I love skiing” där love är verbet.

Exempel (med verben i fetstil):
The child is screaming. Barnet skriker.
I think about you. Jag tänker på dig.
He can not believe it. Han kan inte tro på det.
They seem to be nice people. De verkar vara trevliga människor.

Verb indelas i huvudverb (main verbs eller full verbs) och hjälpverb (auxiliary verbs eller auxiliaries).

Huvudverb

Det finns fyra grupper av huvudverb, vilka på engelska heter följande:

Dynamic verbs, kallas även action verbs, och representerar något som görs av subjektet, till exempel  ”He dance”, ”She read”.

Transitive verbs är riktat mot ett objekt, till exempel ”buy something”.

Stative verbs uttrycker något som är statiskt och gäller en längre tid och inte sker direkt. Till exempel: ”I like to watch movies”, ”I will be away for the next year”.

Intransative verbs förekommer utan något objektet, till exempel: ”I laughed”.

Det går även göra en ytterligare indelning där dynamic verbs och transitive vers kallas action verbs och stative verbs och intrasative verbs kallas no-action verbs. De allra flesta verb ingår i den första gruppen.

Verb i presens

När verb böjs i presens (present tense) som uttrycker nutid får orden en -ing ändelse. Exempel på verb i –ing form: ”running”, ”shoping”, ”crying”.

Presens i tredje person singular får i det flesta fall en -s ändelse till verbet, till exempel: ”he plays” (han spelar). Verb som slutar på konsonat plus -y får ändelsen –ies, till exempel ”she tries”.

Infinitiv, preteritum eller perfekt particip

Dessa är tre olika former av verb:

Infinitiv (infinitive) heter verb i grundform, till exempel: be (vara).
Preteritum (past) heter verb i förfluten form, till exempe: was (var).
Perfekt particip (past participle) kallas verb som anger en utförd handling, till exempel: been (varit).

Hur dessa böjs beror på om det är regelbundna eller oregelbundna verb.

I svenskan föregås infinitiv ofta av att, men det är inte alltid nödvändigt:
Han gillar att prata.
Hon försökte skratta.

I engelskan används i de flesta fall to före infinitivet:
He likes to talk.
She wanted to start

Imperativ, indikativ och konjunktiv

Imperativ (imperative) är verb som består av uppmaningar, till exempel: "Run!" eller "Help!".

Imperativet kan vara lika med infinitivet, till exempel: Speak up!
Imperativet kan inkludera ett do, till exempel: Don’t be late again.

I grammatiken är imperativet är ett av tre modus (moods). De andra två är indikativ (indicative) och konjunktiv (subjunctive). Indikativ är ett verbmodus som uttrycker fakta, till exempel: "I'm always happy". Konjunktiv är ett verbmodus som uttrycker hypotetiska förhållanden, till exempel: "When I would be happier".

Aktiv och passiv form

Verb kan vanligtvis vara i både aktiva och passiva.

Aktivt verb (active verbs eller dynamic verbs) markeras av att subjektet utför handlingen. Till exempel: "Anne is doing a picture".

Passivt verb (passive verbs) markeras av att subjektet är mottagare av handlingen. Till exempel: "The picture was done by Anne".

I svenskan säger man ibland att något är i passiv eller aktiv form. I engelskan motsvaras detta av active och passive voice.

I svenskan bildas passiv form på två sätt: med s-form av verbet eller med omskrivning där bli eller vara används som hjälpverb:
Sovrummet tapetserades av mig.
Sovrummet blev tapetserat av mig.

I engelskan bildas passiv form genom omskrivning med någon form av be plus verbet i perfekt particip (supinum):
The bedroom was wallpapered by me.

Omskrivning med do

I nekande och frågande satser skrivs huvudverbet om med do, does eller did. Detta kallas för do-omskrivning (do-construction). Jämför följande exempel:
Jakande: I trust her.
Nekande: I don't trust her.
Frågande: Do I trust her? 

Om subjektet är ett frågebord används inte omskrivning med do. Till exempel: Who trust her?

Hjälpverb

En särskild kategori av verk kallas hjälpverb (auxiliaries). Dessa förekommer i regel tillsammans med verb. Läs vidare om hjälpverb.